Meningen med livet?

Ibland så blir jag bitter. Ja ganska ofta facktiskt. Och nu så har jag kommit till en insikt det vore så skönt att vara "dum blondin" ja en som tror att livet är en dans på rosor och lever som det också.
Men jag kan bara känna att livet känns ganska meningslöst ibland. Ja först är man lycklig.. sen går allt i kras och ja man mår skit.. men hör och häpna sen blir det bra.. Och så ska det hålla på livet ut. Eller?? Är jag för smart för att vara lycklig eller ska man göra som resten av alla människor och bara leva för även om det är jätte tråkigt.

Man går upp på morgonen går till jobbet jobbar hela dan och längtar till dagens slut.. För då ska man gå hem, äta middag, dricka te, gå upp på rummet tråka lite och sen sova. Varje dag på väg hem går jag förbi ett cigarett paket som stör mig grymt mycket, det har jag gjort i ett halvt år. Frågan är när jag ska ta upp det och kasta det.
Sen är det helg och då har man nästan inte tid att sova för nu är tiden värdefull. Gör så mycket man bara kan för snart börjar ju en ny vecka. Om man har haft tråkigt på helgen så måste man vänta en hel vecka till innan kvalitetstiden börjar igen. Ska det värkligen alltid vara så här?? och när ska jag bli älskad helt okomplicerat?

Jag har tittat på hipp hipp. Och jag har tänkt att jag ska sluta vara så himla svensk hela tiden. Svär och skäll på folk när de gör fel om du vill det och inte när de har gått då är det ju ingen mening med det. Och sluta vara så ososiala leta inte reda på de ända lediga sätena på bussen varför inte sitta brevid någon, akta man vet aldrig de kanske bits?!